Kalejdoskop: Välkommen på nätverksträff!

Kalejdoskop: Välkommen på nätverksträff!: Tyvärr är det fullsatt och det går inte att anmäla sig här längre! Vi blev långt fler än vi anade... Ni som redan anmält er är välkomna! Oc...

Konstens roll i samhället......om man vänder på det då?

Efter våra diskussioner om konstens roll i samhället och olika synsätt på konst så dröjer mina funderingar kring konstens roll i "förskolans samhälle." Jag tror att konsten kan vara synlig och leda till diskussioner med barnen men att det är pedgogerna som måste ta intitativet. Här är det vi som kan finna konst som kan inspirera barnen och se finurligheter i bilder och målningar. Vi har satt upp konst på avdelningen i ateljén som ska inspirera barns fantasi. På småbarnsavdelning så funderar jag på att sätta upp variationer av konst som är likartad. Om man letar bilder på Mona Lisa exempelvis så kan man hitta bilder av Mona Lisa som finns i oändliga variationer; en bild där det finns bilder i bilden, bilder inspirerade av Picasso m.fl. Detta olika sätt att avbilda en bild tycker jag kan vara ett sätt att få fram för mindre barn att bilder kan ses på olika sätt och uttryckas på olika sätt. Konst är också vårt sätt som pedagoger att göra en dokumentation som inspirerar andra barn till ex byggen, där de ser andra barn göra olika arbeten. Estetiken i vår dokumentation kan väcka barnens intresse.
Vad räknas då som konst?? Själv tycker jag att mycket i vår omgivning kan vara konst; bilder, foton, statyer, en vacker sirlig grind, vattenfärgsmålningar, reklambild, ett mönster i asfalten.......vad går gränsen? Finns det någon gräns egentligen utan är det inte upp till varje person att se konst i samhällets avbildningar??

Om vi vänder på det?? Om inte konsten fanns i samhället överhuvudtaget, tänk var mycket vi skulle missa och sakna. Ingen bildkonst, dans, musik, teater, smide, glaskonst...när man tänker på det viset så är konsten närvarande ständigt i samhället.

Mona Lisa i urpsrungligt skick....

Picasso-inspirerad...

Lego version.....

Grupparbetsdiskussioner - baslag - Vi använde Patricia Piccinini's bilder

Patricias bilder är intressanta ur den aspekten att de är moderna, kluvna och väldigt naturtrogna. Vår
basgrupp valde två bilder av Patricia att diskutera. Bilden bredvid föreställer ...ja vad....den är naturtrogen och barnen skulle ta den för verklig. Den ger lite laboratoriekänsla. Den ser oskyldig och vän ut men man vet ju egentligen inte mer vad som döljer sig under filten. Känslor som den utstrålar är rädsla och försvarslöshet men även bräcklighet och äckel.  Problemet med bilden är att den är så naturtrogen och att det krävs bearbetning och diskussion med barnen om den med barns som har verbal förmåga vid användning i förskolan eller skolan. Även om attributen ser ut att vara babyaktiga så finns detaljer som skiljer sig mycket från en babies. Tänder som inte en mänsklig baby har. Ansiktet ser gammalt ut. En åldring fångad i en liten kropp?? Som vuxen kanske man berörs mindre eftersom man vet att de är gjorda av latex. I vår gruppdiskussion kom även fram att man skulle vilja se hela verket som det är gjort. Hur ser det ut från sidan? Detaljer man missar? I en didaktisk kontext skulle mer detaljer kanske ge en vidare diskussion.

Den andra bilden vi diskuterade föreställde vad som såg ut tre stycken små barn. Vi tyckte att bilden kändes trygg och var en enklare bild att visa även mindre barn. Bildens situation var ombonad och varm, de ser ut att ligga skönt på något mjukt även om de är helt nakna. Det som kunde diskuteras med barnen var babiesarnas utseende som skiljde sig från vad vi är vana vid. Öronens storlek, hår på ryggen och fötternas skepnad var "annorlundigheter." En i gruppen uttryckte likheten med Monchichis. Uttryck kom fram hur man med bilder som dessa kunde ge uttryck för en saga eftersom bilderna ändå uttrycker "drömska" uttryck eller om man säger som så att de visar något som kanske inte finns. Detta är lättare med större barn än de yngre. Små barn skulle lätt ta en sådan här bild för verklighet. Om man kom in på förskolan och hittade dessa tre liggandes på golvet uttryckte en av gruppdeltagarna; vad skulle barnen göra då?? Skulle de lägga en filt på dem så de inte frös?? Bära iväg dem till ett tryggare ställe och ta hand om dem?? Även här är ett didaktiskt problem att man inte ser hela verket och de är ju gjorda i tre dimensionellt utförande. Kan man hitta bilder kanske som visar samma verk ur olika vinklar och diskutera olikheterna i vad man ser?? Den här bilden är något som jag skulle kunna tänka mig visa för de mindre barnen (2,5-3 år) som har en verbal förmåga för att få fram deras tankar om det som visas.

Ljus och mörker....

Att arbeta med ljus och mörker är spännande....vid vår senaste föreläsning kom det upp mycket tankar om symbolik med ljus och mörker och det är ju liv och död. Ljus är ändå spännande och vi har precis införskaffat en ljus projektor som ska ge rofyllt mönster dit man riktar den och barnen är väldigt fascinerade av den. Imorgon är jag tidig och ska faktiskt använda den i hallen så den syns när föräldrar och barn kommer....
I ateljen har vi jobbat med ljus och mörker kan man väl säga.....vi har använt ljusbordet och målat. Det är tänkt som ett projekt som ska fortskrida. Vi jobbar just nu mycket med sagan om de tre bockarna Bruse. Barnen är väldigt "inne" i den och vi har börjat jobba på en målning på plast (en ram med plast där vi endast använder plast höljet). Flaskfärg med marvin och det är tänkt att den här ska vi fortsätta på tillsammans. Just nu är det grön färg i olika nyanser för att symbolisera gräset dit bockarna helst går och äter.....

Vi har tvärgrupper varje vecka och i vår yngrebarnsverksamhet har jag och en kollega de äldre barnen som jobbar med detta. Vi har även gjort en film där barnen är med själva och där vi har lagt en bakgrund med Elefantbokens version av sången om bockarna bruse. Den är tänkt att utveckla också...

Ett av barnen skulle berätta för sin mamma vad som hänt under dagen...."Jag har målat på en lampa."
Det hade hon ju gjort. Vi fick med dokumentation berätta hur det skett!

Det ska bli spännande att fortsätta det här projektet som ska pågå under en längre tid.

Petra Borén

Long time no see.....

Petra Boréns utställning var drömsk men ändå väldigt snäv ur genusperspektiv. Bara kvinnor/flickor, blommor och vargar.......
En målning som jag dock fastnade för och som jag ser som en möjlighet att arbeta med barnen är den som heter "förundran" och det är ju det som Reggio perspektivet också innehåller........vad ser barnen i denna målning? Är det också förundran? Vad kan finnas bortom det där blå???
Kan vi måla det som finns bakom och som gör flickan förundrad???
Vad blir de förundrade över???? Den är verkligen ett guldkorn som fanns i utställningen.
Sedan blev jag även fascinerad av hur Petra jobbat med ståltråd och format figurer. Är det även något som vi kan göra tillsammans med barnen...att utifrån en tråd få något som kan ses som en figur.

Projekt time....

Projektet som vi (vi är två arbetslag som är med och inte bara jag) startat inkluderar egentligen att vi har tvärgrupper. Det är tänkt att fortsätta under en längre tid. Dessutom så kommer vi ha lite "uppehåll" som är ofrivilligt då vi ska ingå i ett bullerprojekt (vilket är positivt!!) men där vi kommer att få använda lokalerna lite annorlunda och kanske ha lite paus i projektet.
Temat är egentligen "Tillsammans" då vi är två småbarnsavdelningar som senare när de "äldre" barnen ska gå på samma avdelning och då efter detta gemensamma projekt känner varandra mer och kan leka som en hel grupp och kanske inte väljer bara de från "sin" avdelning.
Vi har valt att jobba med färgerna och att barnen ska få blanda färger och arbeta med en färg och dess nyanser i taget. Vi kommer att ha en jakt på just den färgen vi jobbar med och hitta material som har samma färg. Dessutom ska vi använda varje färg och dess nyanser när vi använder "snurr-målning." Där blir alla konstverk olika och man kan se nyanser.
Vi kommer inte bara att använda färger utan även rörelse i detta.
Vi tycker det det ska bli spännande allihopa och se hur det kommer att bli........

Dröm-ateljén...fortsättning

Eftersom min ateljé redan finns så finns ju alltid idéer hur jag ska kunna använda den. Jag vill ju gärna ha en ateljé som finns på avdelningen. Dessutom så finns ju en "riktig" ateljé på övervåningen som skulle kunna användas på annat vis än vad den gör nu. Min avdelningsateljé känner jag skulle vara anpassad att ha för mindre barn i de lokaler de känner och att man sedan längre in i projektet kan använda den stora ateljén som ligger på övervåningen. Den har härligt stora takfönster och låter ljuset komma in på ett fint sätt och som kan ge andra dimensioner i skapandet. Den stora ateljen ska kunna vara den med mer varierat material och kanske inte bara vara inriktat på skapande med material utan även kunna innehålla utmanande material inom matematik, sortering och begrepp. Ljusbordet skulle kunna vara en del av ateljén och användas i ex målning också.
Vad går då gränsen för "kladd" har ju diskuterats på utbildningen.....
Själv anser jag att inget är för heligt för att användas kreativt men att ändå inom ateljéns väggar finns saker man inte kan "måla på." Att ta upp en cykel och måla är dock inte nåt som jag har något emot.
Enligt Malaguzzi (genom Tarja) så ska barnet genom atelieristan skapa en rik inre bildvärld och det är något jag kan se som min uppgift och där jag stöder och "pushar på" barnet lagom för att nå. Genom att ha tillgång till olika material och lära sig olika "alfabet" så får barnet en rikare inre bildvärld. Just nu känner jag att jag är på den nivån av att lära mig om konstpedagogik att jag kanske är lite bunden till ateljéns värld men att kontexten inte nödvändigtvis behöver vara en ateljé utan i andra miljöer som kan understödja barns lärande. Inom Reggio är relationsskapande en stor del och där är även atelieristans roll att understödja även dessa relationer som skapas eller underhålls inom ateljéns projekt och väggar.
För min egen del vad gäller att arbeta med ett projekt så är relationerna kärnan och det andra är det runtomkring som vi jobbar med för att nå "relations-karma."
Jag har på min förskola börjat med ett projekt tillsammans med en kollega på grann-avdelningen där vi blandar våra barn. Huvudkärnan för projektet är gemenskap och gemensamt.
Eftersom vi har små barn är det inte alltid lätt att upptäcka vad som fångar deras intresse men vi har startat upp genom att jobba med färger. Upptäcka vilka färger som finns runt oss, på oss, möjligtvis se nyanser.
Barnen har fått prova på blanda färger själv som kan dem olika nyanser. Vi har börjat med färgen röd och jobbar just nu med denna. Projektet känns inte som att det kommer vara kort tid utan vi ger det tid. Just den färg vi jobbar med har barnen även fått göra "snurr-målning" av och kunna se att det är samma färger vi har men resultatet är olika liksom mönster.
Just nu är vi inne i en tanke-process som kommer att utvecklas ännu mer ju mer vi fortsätter.....Jag kommer även visa några bilder här i nästa inlägg....